Haveri i rättsväsendet

Idag handlar det om rättspolitik eftersom jag blir berörd och upprörd över delar av rättsväsendet. Ja, just nu kan man närmast säga att jag skäms för att vara en del av det! Det som berör mig är häktningen av barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Som alla jurister ska jag börja med en brasklapp, jag har - självfallet - ingen annan information än den jag fått från media. Men som jag ser det handlar det här om en karriärsugen och mediakåt (pardon my French) åklagare som tror att hon ska få en skjuts i karriären och om en feg domstol som häktar på icke-existerande grunder. Min uppfattning blir inte bättre av att en kollega, Peter Altin som företräder det lilla barnets föräldrar, sitter i TV och med sorgsna ögon säger att "föräldrarna måste får reda på sanningen!". Skärp er allihop! Eller som min man uttryckte saken, "den där åklagaren har hoppat i rejält galen tunna".
Sanningen är den att (såvitt framgår av bla chefsläkaren på Karolinska universitetssjukhusets beskrivning) föräldrarna, tillsammans med vårdpersonalen, väntade på den lilla babyns död som snart skulle komma. Det är sorgligt, men ett faktum. Det fanns ingen återvändo för det lilla barnet, de livsuppehållande åtgärderna hade stängts av och i väntan på döden har man valt att lindra smärta och ångest genom att ge smärtstillande och dämpande medel. Vilket är helt enligt de riktlinjer som finns. Det bekräftade generaldirektören för Socialstyrelsen i TV igår. Detta handlar inte om mord eller dråp. Detta handlar om en värdig död!
Åklagarens, tingsrättens och Altins agerande innebär att rättsväsendet har havererat i det här fallet! Skärpning alla inblandade!