onsdag 11 februari 2009

Onödig stress

Jag håller helt med din kommentar, Malin. Stort tack för den! Visst kan vi undvika mycket stress i vår vardag genom att inte lova mer än vad som efterfrågas. Istället för att lova att något ska vara klart om en timme, eller nästa vecka eller när det nu är, så är det ju bättre att fråga klienten när hon behöver jobbet. Enligt min uppfattning är det inte hög service att lova mer. Det är däremot dålig service att inte hålla vad man lovar. Alltså är det otroligt mycket sämre att lova för mycket och leverera för sent. När man väl har gjort utfästelsen om leveranstid är det oftast för sent att ändra. Ett annat problem är att man kan vara utsatt för att andra lovar för ens räkning. Detta tråkiga fenomen drabbar ju ofta biträdande jurister där den i ärendet ansvarige delägaren lovar vitt och brett utan att kolla med den biträdande jurist som ska göra jobbet. Eller som när jag var biträdande jursit, då hände det inte sällan att ett ärende hade legat på någon delägares skrivbord i ett par tre veckor innan arbetet delades ut till någon biträdande jurist. Och då brann det vanligen i knutarna, minst sagt.
Ett annat sätt att minska onödig stress är att inte vara alltför överoptimistisk. Inte bära hem högar med jobb varje fredagkväll som man bär tillbaks på måndagmorgonen, utan att ens ha öppnat väskan under helgen. Låt ledig tid vara ledig och arbetstid full av arbete! Självfallet måste man "utöka arbetstiden" till helger och kvällar när det undantagsvis är nödvändigt. Men grejen är att det vanligen inte är så stressande. De flesta av oss kan ta toppar, bara de är tillfälliga!
Sammanfattningen för ikväll blir - minska den onödiga stressen genom att planera bättre, lova inte mer än vad som efterfrågas och ha inte en övertro på hur lång tid saker tar att göra! I denna sena timme ska jag nu återgå till mina avtal. Hoppas att ni väljer att ha fritid!

2 kommentarer:

  1. Helt rätt!! Utrota sterssen!!

    SvaraRadera
  2. Det här är ju saker man borde lära sig efter bara några månader i juristbranschen, men det verkar oerhört svårt för en del... Det slog mig just att en del i detta är att de flesta män (de är i älrighetens namn mest män) med denna typ av "åkomma" inte har tagit lika stor del av omvårdnad av eventuella barn. Jag har strukturerat upp mina dagar hela annorlunda sen jag fick barn. Dagen delas in i pass om 2-3 timmar där vissa saker skall hinnas med. Allt onödigt sorteras bort eller nedprioriteras raskt. Jag säger inte heller JA till allt som slängs min väg.

    Jag var på Hildarylunch i förra veckan med Barbro Thorlund (Blev det rätt?) GD för domstolsverket. Hon beskrev också den kompetenshöjning hon upplevt när hon fick barn. Hon beskrev den som ett ökat självförtroende och en större säkerhet. Hon tog helt enkelt inte åt sig av allt "oväsentligt" på samma sätt längre.

    För min del har jag upplevt samma sak. Hade jag inte haft min lilla tjej under de senaste månaderna så hade jag mått betydligt sämre. När jag tittar på henne blir dock det mesta rätt oviktigt. Bara hon mår bra, så mår jag bra.

    SvaraRadera